Vi människor är enkla varelser. Vi vill gärna ha vår kopp kaffe som den alltid varit på morgonen innan vi kliver in i bilen och låter GPSen välja snabbast möjliga väg åt oss, samma gamla genväg vi alltid tagit. Vi gör saker på rutin, utan att reflektera speciellt mycket över det.

Genvägar kan bli senvägar. Genvägar kan föra oss cirka 70 år tillbaka i tiden.
Vi kan se lite obehagliga mönster och upprepningar. Idag krossar vi drömmar istället för glas, gör skillnad på människor och människor, placerar varandra i fack – för det är enklast så. Det verkar som vi tror på genvägar med en nästintill religiös övertygelse. Det har blivit enklare att peka ut minoriteter än att försöka bena ut verkligheten. Det har blivit enklare att peka ut en syndabock än att ta tag i problemen. Att peka ut grupper i samhället är precis den sortens genväg som kommer skicka oss tillbaka i tiden.

Grattis 5,7 % av svenska folket, ni har hjälp till att uppfinna tidsmaskinen. Synd bara att den tar oss åt fel håll. Synd bara att det tar minst fyra år att bli av med den. Och gränserna har redan börjat flyttas för vad som är okej. Om vi inte ser upp kommer vi kunna säga till våra barnbarn, att när vi var unga fanns det bara 20 främlingsfientliga politiker i riksdagen. Vi måste sätta ordentliga gränser. Inte på asylsökande, inte på barn och ungdomars rätt till modersmålsundervisning, inte på berikande arbetskraftsinvandring och inte på religionsfriheten. Vi måste sätta gränser på smygrasismen. Vi måste ta debatten för vad den faktiskt är. Att sopa rasismen under mattan gör bara att den får fäste.

Vi pratar ofta om förintelsen och kristallnatens dag med lättnad, man ser det som ett avslutat kapitel. Man glömmer ofta att historien gärna upprepar sig. Vi är inte immuna mot vår historia, virus muterar och antar nya former. Tidigare år har man varnat för både fågel- och svininfluensor. I år vill vi varna för en annan influensa, och det enda botemedlet är kunskap. Kunskap och respekt. Vi måste acceptera olikheter hos varandra, se det mångkulturella som en tillgång istället för en belastning. Det vi gör när vi håller käften är att låta fientligheten manifesteras, vi accepterar den som rumsren.

Vi sminkar den, sätter den i skräddarsydd kostym i riksdagen och ger den näring och självförtroende. Vi säger att det är okej. Det är vad vi gör när vi håller käften. Människor är trötta på att klaga. Intresset dog bara någon vecka efter valresultatet. Man orkar inte anstränga sig längre. Det sägs att sådana som vi är patetiska och tröttsamma som inte kan acceptera och gå vidare. Det finns människor som inte orkar stå här idag. Det finns människor som säger att de är trötta. Vi tycker inte att det känns speciellt stabilt att Sverige har tröttnat på demokrati och yttrandefrihet.

Men vi är också trötta. Trötta på rasismen. Rasismen som nte dog med Hitler. Det är ingen trend som vattenkammat hår eller höga kjolar. Rasismen är ett fenomen och det är på väg tillbaka till oss. Vi är inte här för att krossa några glas ikväll.

Vi är är för att ta hand om det vi har. Rasism är bara en dålig genväg och genvägar är inte trygghet. Sådana vägar gör att vi kommer försent dit vi är på väg. Genvägar ger oss förseningar inte ens SJ kan matcha.

Genvägar ger oss förseningsavgifter vi inte har råd med, inte idag, inte någonsin.
 Vi önskar att ni vill gå den långa vägen.
 Vi önskar att ni vill gå med oss.
Tack.

Idag körde jag en liten specialare då varken Bella eller Anna kunde komma in till Borås. Skulle vara på en skola med en klass som vi från början hade tänkt dela upp i två mindre grupper – men ja, det sket sig om sagt. Så satte istället ihop en lite längre powerpoint och ägnade lite över en halvtimme till att prata om vad rasism är, hur det uppstår och framförallt vad man kan göra för att förhindra det. Det var väldigt roligt, för många av eleverna var aktiva och kom med kommentarer samt ställde frågor.

Efter det fick alla uppgiften att på en lapp skriva ner vad rasism är för just dem och på en annan lapp skriva ner en eller flera saker som man kan göra för att förhindra rasism i samhället. Har inte hunnit läsa igenom alla än men tror att det var en bra övning för att få eleverna att tänka till om vad rasism verkligen är, och om hur man själv kan bli medveten om den.

I slutet av timmen hörde vi några omgångar 4-hörn, och trots att gruppen var stor, lite över 50 elever, så funkade det helt okej. Lät grupperna i varje hörn prata ihop sig en stund innan vi diskuterade ämnet i helklass. På det sättet blev inte alla tvingade till att prata inför helklass, men de flesta åsikter blev ändå förhoppningsvis hörda.

När jag sa tack och hej för mig var det många av eleverna som tog en medlemslapp – vi får hoppas att i alla fall några fyller i den och kanske till och med dyker upp på mötet imorgon.

Idag så pratar det mycket om att det pågår en massinvandring i Sverige, och vissa går så långt så att de påstår att snart så kommer svenskan vara en minoritet i sitt egna land. Men är det verkligen så? Vilka argument finns det egentligen som säger att det pågår en massinvandring, och framförallt – vart finna faktan som bevisar det?

Ute i högstadieklasserna fick vi idag höra av flera elever att Sverige håller på att bli överbefolkat och att det är invandringen som bär skulden för det. Men det påståendet höll inte alla som var i rummet med om. En kille sa att Sverige var väldigt glasbefolkat, speciellt som man jämför med resten av världen. Utifrån det blev det en diskussion om hur vida Sverige tar in för mycket invandrare eller inte.

 Det var intressant att höra allas åsikter om ämnet, och det var också roligt att höra vad de grundade sina åsikter på. En del rabblade upp fakta och sa att det var därför de tyckte om de gjorde – medan andra sa att de stod fast vid sin åsikt för att det kändes rätt eller helt enkelt ”bara var så”.


Så ja – en bra dag helt enkelt. Skolbesöket kändes rätt så givande och meningsfullt, och även fast alla eleverna inte deltog så aktivt i diskussionerna så hoppas vi på att de i alla fall tänkte till kring frågorna!

Fredagen tillbringades med ett besök på Borås Kristna Skola, där vi var inne hos både åttorna och niorna. Ämnen som länge diskuterades med båda klasserna var om islam hör hemma i sverige eller inte och homosexuallitet. Det var intressant att höra elevernas tankar och åsikter kring de båda frågorna och det var verkligen nya aspekter som de lyfte fram. Ett vanligt förekommande argument var att "Sverige är ett kristet land och det vet alla som kommer hit om". När de tankarna kom fram pratade vi om och berättade om den religionsfrihet som vi faktiskt har i Sverige och sedan diskuterades det hur stort utrymme religionsfriheten kan och borde ta.

Vi tyckte det blev väldigt intressanta diskussioner, och i slutet av timmen var det många som sa att det hade varit roligt och tog en "bli medlem"-lapp. Så vem vet, kanske ser vi några av dem på mötet! :)

Nu när vi är ute och har oss på skolor och i klasser får vi höra en hel del. En hel del av allt möjligt. Och lite av det är så tragiskt att det faktiskt bli komiskt. För visst måste man kunna skratta åt eländet?

En av sakerna som vi faktiskt skratta till åt häromdagen var när en kille skulle förklara vad hand hat till somalier egentligen grundades på. "Jo, det var såhär... jag och min pappa var hemma hos några somalier och vi skulle installera en teve hos dem. Och! När vi gick runt där i deras lägenhet så såg jag att de hade massa sopor i garderoben!! Asså, fattar ni? Somalier är fan en miljöfara..."

Alltså, egentligen är det ju sorgligt. Men man måste få skratta ändå, trots allt - försöka se det komiska.

Idag regnade det i Borås. Det gör det fortfarande. För oss haglade det, i alla fall om man pratar i form av rasistiska fördomar. Det haglar rätt ofta när vi är ute på olika skolor faktiskt.

Denna dagen ägnades åt att föreläsa och göra workshops på Borås Praktiska Gymnasium. Vi hade tre små klasser med 7-14 personer i varje klass vilket var bra, eftersom man lättare sprider sitt budskap i en liten grupp som känner sig trygga tillsammans. Det är ofta problematiskt i stora grupper eftersom 1: Det finns alltid någon som inte lyssnar och därför sitter och distraherar sina klasskamrater, 2: När diskussioner blir het pratar alla i munnen på varandra utan att respektera sina kamrater (eller oss), 3: Det är svårare att fördela talan. Detta var bara några av orsakerna till varför vi idag var tacksamma för små klasser som i de flesta fallen i alla fall faktiskt lyssnade på vad vi hade att säga.

Homosexualitet - en sjukdom?
Dagen bjöd även på många skratt och det är faktiskt både komiskt och sorgligt hur en del människor resonerar kring till exempel homosexualitet. I två av klasserna idag ansåg man att homosexualitet inte var normalt: att det var en sjukdom som hade växt fram. När vi sedan ställde frågan hur denna sjukdomen spreds så fick vi svaret: "Ja, men om jag blir våldtagen av en bög så blir jag ju bög själv". Flera instämde. När jag sedan påstod att jag inte blev räv även om jag blev våldtagen av en sådan så fick man svaret att det inte var samma sak. Men egentligen, varför skulle det inte vara det? Av dessa människor så ses homosexuella som objekt som inte är normala. De säger att det inte är "normalt", men man kan ibland då undra om de menar att det är mest "normalt" att vara heterosexuell eller om homosexualitet är något omänskligt, ja, nästan som en sjukdom. Det är skrämmande att höra och upprör defenitivt inte bara mig utan alla som är emot rasism.

- Varför är inte homosexuell kärlek samma som heterosexuell kärlek? frågade vi sedan och fick svaret:
- För att det är äckligt! På vilket påstående de sedan inte kunde motivera varför. När någon sedan påstod att det är ju kärlek som kärlek, vem det än är till så blev det tystare i det specifika "emot homosexualitet"-hörnet.
-Det är det inte, konstaterade någon.

Vems värderingar från början?
Jag funderar mycket över detta och undrar sedan hur dessa värderingar präntades in i deras huvuden? Visst vet vi att heterosexuell kärlek kanske är det mest förekommande, men därmed inte sagt att dess motsats är oacceptabelt! Vem lärde dem det? Samhället? Media? Föräldrarna? Men viktigast av allt: Vilka ska motbevisa dessa rasistiska åsikter?

Det är där vi kommer in i bilden. Vi frågeställer deras åsikter och kommer med "men kan det inte vara så att.." svar på deras uttalanden. Små osynliga argument som med mening ska leda dem närmare det målet som vi tror på: ett samhälle där alla är lika mycket värda.

Men vi har inte kommit långt ännu. Responsen är sisådär. Som min gode vän Carolina sa:
- Jag trodde det var ett skämt när ett främlighetsfientligt parti kom in i riksdagen, men tänkte att det förmodligen inte finns så många rasister ändå, det fick jag motbevisat när vi började åka ut till skolor.
Fastän jag helt och fullt håller med i hennes uttalande så vill jag hoppas. Hoppas på att även om bara en av alla tio elever vi föreläste för tog en medlemslapp så gick de resterande nio i alla fall ut ur klassrummet med funderingar i huvudet. Funderingar som i en senare situation kanske förändras till något positivt, för alla som lever i Sveriges skull.

Skrivet av: Anna Karlsson

Efter dagens skolbesök måste jag säga att jag har tänkt till en hel del. Funderat på hur vanligt det egentligen är med fördomar av olika slag – och hur dessa fördomar till så stor del är baserade på egna värderingar om vad som är normalt.

Vi pratade mycket om ”vi och dom” - tänkandet med klasserna idag. Och det är så otroligt ofta förekommande. Vi, vi här i Sverige, vi, vi som följer de svenska traditionerna. Dom, de som egentligen hör henna här, de som har en annan religion än oss. Dom, de som aldrig kommer bli lika bra som vi.

Okej, jag kanske tar i. Kanske plockar de allra värsta bitarna ur äpplet. Men jag måste ändå säga att jag blir lite rädd när nästan en halv klass skriver ”nja” eller ”ja” som svar på frågan om ”är du rasist?”. För jag har alltid trott att rasist, det är något som man inte undra omständigheter vill kopplas samman med. Att rasist är ett skällsord som man aldrig skulle tillskriva sig själv. För när vi skev frågan ”är du rasist?” på våran enkät så ar det i tron om att alla skulle svara nej av ren instinkt. Men där hade vi fel, det inser jag nu efter att ha läst igenom dagens enkäter. Och det skämmer mig, nästan som om de var stolta. Över sina åsikter, över sina ställningstaganden mot invandrare.

Vi gjorde fyra hörns övningen med både klasserna idag. I en klass så ställde sig ALLA i ja-hörnet när vi frågade om de tyckte att Sverige tog in för många invandrare. Argumenten som åttondeklassarna hade var bland annat att det är invandrarna som är mest kriminella och det är invandrarna som står för nästan alla våldtäkter här i Sverige. När jag frågade varifrån de hade fått det, vaifrån de sifforna hade kommit så fick jag svaret att de hade läst om det i tidningen, eller hört det på teve.

Då log jag lite för mig själv. Tänkte på en sak som sverigedemokraten Krister Maconi sagt under en intervju vi gjort med honom för några veckor sedan. Då hade vi pratat om den rapport om våldtäkter som Sverigedemokraterna hade kommit ut med. En rapport där de presenterade siffror på att invandrare begick fler våldtäkter än svenskar. Han hade då stått där med ett självbelåtet leende, nöjt konstaterat att det var han som tillsammans med Jimmie Åkesson kommit med de siffrorna. De siffrorna som till och med han själv medgav hade blivit kraftigt kritiserade av bland annat brottsförebyggande rådet, BRÅ. Men för Krister Maconi betydde inte den kritiken någonting – han sa att BRÅ inte var att lita på.

Då skakade jag på huvudet, tänkte att ”men honom och den rapporten kan väl ändå inte ta på allvar”. Men även där hade jag fel. Tyvärr.

Men nu är läget som det är, och även fast vi inte direkt fick höra det vi ville idag så tror jag att vi genom att ifrågasätta och föra fram våra åsikter i alla fall kanske fick en eller två att tänka till. Kanske inte tänka om, eller ändra åsikt – men i alla fall tänka till. För jag tror att det är själva grejjen – att diskutera, föra en diskussion och genom det förhoppningsvis öppna nya synvinklar.



- en bild på Anna ifrån igår när vi satt och fixade iordning inför dagens workshops!