Efter dagens skolbesök måste jag säga att jag har tänkt till en hel del. Funderat på hur vanligt det egentligen är med fördomar av olika slag – och hur dessa fördomar till så stor del är baserade på egna värderingar om vad som är normalt.

Vi pratade mycket om ”vi och dom” - tänkandet med klasserna idag. Och det är så otroligt ofta förekommande. Vi, vi här i Sverige, vi, vi som följer de svenska traditionerna. Dom, de som egentligen hör henna här, de som har en annan religion än oss. Dom, de som aldrig kommer bli lika bra som vi.

Okej, jag kanske tar i. Kanske plockar de allra värsta bitarna ur äpplet. Men jag måste ändå säga att jag blir lite rädd när nästan en halv klass skriver ”nja” eller ”ja” som svar på frågan om ”är du rasist?”. För jag har alltid trott att rasist, det är något som man inte undra omständigheter vill kopplas samman med. Att rasist är ett skällsord som man aldrig skulle tillskriva sig själv. För när vi skev frågan ”är du rasist?” på våran enkät så ar det i tron om att alla skulle svara nej av ren instinkt. Men där hade vi fel, det inser jag nu efter att ha läst igenom dagens enkäter. Och det skämmer mig, nästan som om de var stolta. Över sina åsikter, över sina ställningstaganden mot invandrare.

Vi gjorde fyra hörns övningen med både klasserna idag. I en klass så ställde sig ALLA i ja-hörnet när vi frågade om de tyckte att Sverige tog in för många invandrare. Argumenten som åttondeklassarna hade var bland annat att det är invandrarna som är mest kriminella och det är invandrarna som står för nästan alla våldtäkter här i Sverige. När jag frågade varifrån de hade fått det, vaifrån de sifforna hade kommit så fick jag svaret att de hade läst om det i tidningen, eller hört det på teve.

Då log jag lite för mig själv. Tänkte på en sak som sverigedemokraten Krister Maconi sagt under en intervju vi gjort med honom för några veckor sedan. Då hade vi pratat om den rapport om våldtäkter som Sverigedemokraterna hade kommit ut med. En rapport där de presenterade siffror på att invandrare begick fler våldtäkter än svenskar. Han hade då stått där med ett självbelåtet leende, nöjt konstaterat att det var han som tillsammans med Jimmie Åkesson kommit med de siffrorna. De siffrorna som till och med han själv medgav hade blivit kraftigt kritiserade av bland annat brottsförebyggande rådet, BRÅ. Men för Krister Maconi betydde inte den kritiken någonting – han sa att BRÅ inte var att lita på.

Då skakade jag på huvudet, tänkte att ”men honom och den rapporten kan väl ändå inte ta på allvar”. Men även där hade jag fel. Tyvärr.

Men nu är läget som det är, och även fast vi inte direkt fick höra det vi ville idag så tror jag att vi genom att ifrågasätta och föra fram våra åsikter i alla fall kanske fick en eller två att tänka till. Kanske inte tänka om, eller ändra åsikt – men i alla fall tänka till. För jag tror att det är själva grejjen – att diskutera, föra en diskussion och genom det förhoppningsvis öppna nya synvinklar.



- en bild på Anna ifrån igår när vi satt och fixade iordning inför dagens workshops!