"Jag är inte rasist, meeeen..."

Var och en av oss har nog hört det påståendet både en eller två gånger. Nu måste man ställa sig frågan, MEN vad egentligen? Vilka "men" finns det till att koppla till meningen "jag är inte rasist", och varför måste vi koppla några "men" alls till den meningen?

För mig är saken självklar. Jag är inte rasist. Utan några "men". Men trots det så måste vi se och bemöta de "men" som faktist finns i samhället. Ett av de "men" som vi har hört allt som oftast är "men jag är kritisk till invandare". Att vara kritisk till invandrare, ligger det rasism i det? Nej säger endel, ja säger några. Själv tror jag på att det mestadels ligger okunskap i det påståendet. Att säga "jag gillar inte invandarare" är så mycket enklarna är att säga "jag gillar inte den och den personen". Man drar alla över en kam istället för att ta ner det på individnivå. För individer är just vad det hela handlar om - människa som människa. För visst är de så, vi är alla lika mycket människor oavsett i vilket hörn av denna värld vi råkar vara födda på. Jag tror att man genom att gå ner på individnivå kan få upp förståelse för att de människorna som kommer till Sverige faktist gör det av en anledning - inte för de så väldigt gärna vill komma till landet för att "förstöra" eller för att de helt enkelt inte har något bättre för sig.

Det är här det ständigt återkommande "men" gör sig så tydligt tillkänna och vi känner att det är dags att ta tag i det och en gång för alla klara ut det.  Ett "men" finns inte i ett samhälle där alla är lika mycket värda - oavsett etnicitet, hudfärg religon eller sexuell läggning.

"..MEN det är inte normalt" är också ett men som allt som oftast kommer upp. Då gäller det att ta tag i disskussionen om vad som egentligen är normalt och om normalt betyder samma sak för alla människor. En vanlig synonym till normalt är vanligt. Men är det verkligen så att allt som är normalt är vanligt, och att något som är normalt kan vara ovanligt?

Klart att det i de allra flesta fall finns något som är mer förekommande är något annat, det kommer det antagligen alltid att göra. Men jag tror inte att det egentligen har något betydelse hur förekommande någonting är eller inte är - nyckeln till det hela är att förstå, respektera och acceptera människors likheter och olikheter hur "ovanliga" de än må vara.

Det är genom det som vi kan sudda ut alla "men", och det är genom det som vi kommer kunna efterleva vårat slagord - alla olika, alla lika. 

                                                                                                                                   Carolina Bruseman